Rötmånadens oanade effekter

Det kanske kom lite tidigt i år, men det kanske är som med IKEAs julskyltning som varje år kommer tidigare och tidigare så man undrar om inte snart en monterbar porslinstomte kommer dela skyltfönster med midsommarstången Petter-Niklas. Det är naturligtvis suget efter att lära sig sy egna kläder jag pratar om!

För 3 år sedan jobbade jag som personlig assistent och i det jobbet blev det en del dötid. Så när jag en dag satt i personalrummet i min brukares lägenhet började jag titta på min skjorta och tänkte att det kan väl inte vara så svårt att sy en själv. Så jag vred och vände på skjortan för att försöka lista ut hur och i vilken ordning allt var sytt, räknade antal rutor mellan en punkt på ena sidan och motsvarande på andra osv. Till slut hade jag plagierat hela skiten och hade ett mönster. Bara att sy skjortan tog två dagar. Räknat i arbetstimmar blev det alltså en sjukt dyr skjorta och den blev inte så himla snygg heller. Nästa gång gick det lite bättre och tredje skjortan blev en katastrof och sen blev det inte så mycket mer det året.

Nästa års (2008) projekt var att sy in byxor. Stuprör hade väl varit på modet ett tag utan att jag lagt märke till det men då ville jag i alla fall ha ett par sådana. Så jag gick till Myrorna och kom hem med ett par jeans för kanske 40 kr som hamnade under nålen. Det blev ganska bra passform, men ett stretch-material hade inte varit fel. Nog med inspiration för det året.

Och så kom suget i år igen när jag fastnade facebook och kollade in bilder på mina snygga klasskompisar från gymnasiet. Storslagna planer börjar ta form - ockupera ett hus, skaffa några begagnade symaskiner och starta en syförening. Vi lär oss av varandra osv...

Kommer till samma insikt som så många gånger förut att jag kan inte nischa mig. Jag funkar inte så. Jag skulle aldrig kunna bli öronläkare, professor i nordiska språk eller jazztrummis för jag kommer hela tiden på nya saker jag vill göra. Men jag vill egentligen inte jobba med något jag har ett genuint intresse av. Så fort man tjänar pengar på någonting blir det meningslöst. Bättre då att jobba lite och pyssla mycket.

Storbak och välgörenhet

Idag blev jag påhoppad av en engelsman som ville ha pengar av mig. Och det fick han också och han lovade att ge dem till välgörenhet. Jag är sjukt lättlurad när det gäller sånt. Men 200 i månaden är ju inte mycket pengar om man har 135 i timmen. Det är ungefär som att man jobbar 10 minuter gratis varje dag och om det kan hjälpa ett barn att få mat och utbildning så är det verkligen ingen stor grej.
Hur som helst så fick jag en idé som jag delade med mig av till kirkens bymisjon. Ska man starta bageri måste man öva. Mycket. Så jag frågade dom om jag kan ge bort mina bröd till dem så att jag kan baka lite extra och få mer träning. Jag försöker ge bort mina bröd till mina kollektivkompisar, men de är lite svenska av sig. Om det inte är att jag bakar dåligt bröd. Väntar nu otåligt på svar...

så grönt det kan bli

Tänk att på cykel få glida runt på tomma Oslo-gator kl. 5 på morgonen med 200 bröd i bagaget och känna lukten av en stad som vaknar till liv. Låter kanske lite för bra för att vara sant men Kolla här vad jag hittade!

Sömnlös - igen!

Det är inte lätt att bara vända på dygnet så där. Är man van och jobba natt så är det skitsvårt att somna kl. 4, även om man bara sovit 4 timmar det senaste dygnet. Idag ska jag till en liten ostbutik som ligger ett kvarter härifrån och ta med lite provsmak på mina bröd. Jag har varit inne där tidigare och frågat om de skulle vara intresserade av att sälja mitt bröd om jag skulle få för mig att starta eget.
Jag har kommit fram till att det enklaste sättet att driva ett bageri på borde vara att låta andra butiker sälja mitt bröd eller sälja det direkt till restauranger, caféer, hotellfrukostar, m.m. Så nu är planen att stövla in på hotell osv med visitkort, bröd och rövslickarhumöret så ska jag nog ha ett bageri om ett halvår. Jag har kollat in ett café som ligger några kvarter från lägenheten som redan verkar ha ett bageri men väldigt begränsade öppettider så där ska jag gå och fråga om inte dom kan låta mig hyra lokalen på nätterna. Det är precis så Jan Wester alias Slåttergubben gör och precis som han vill jag mala mitt eget mjöl. Svårt att hitta en kvarn bara. För jag vet att han hade problem med sin eftersom stenarna blir varma när de fått gå ett tag.

Här är i alla fall bröden jag ska ta med mig:

Lång ledighet - baka!

Redan igår kväll gjorde jag skållningar för att kunna komma igång med bakningen så fort jag kom hem i morse (jobbar natt). Precis innan jag skulle gå till jobbet kom jag på att jag ville prova ett surdegsbröd från Bagarbertans baksida, så Lisa fick slänga ihop en skållning till den också. Det blev en otålig natt på jobbet och när jag gick därifrån kunde jag inte låta bli att le med hela ansiktet för att jag snart skulle få se mina degar igen. Sen fortsatte jag att le ännu mer, mest för att jag tyckte jag var ganska lustig som verkligen kände ren och skär lycka över en blandning mjöl och vatten.

Väl hemma upptäckte jag att jag hade för lite surdeg så nu har jag fyllt på med mer mjöl och vatten och sitter och väntar otåligt på att det ska bli lite fart i'n.

Under tiden tänkte jag presentera "husets köttsubstitut", nämligen min egen traditionellt producerade Sei-tan. Det är en gammal teknik som hittades på av kinesiska buddhistmunkar som ju inte får äta våra vänner (djur). Det man gör kan förklaras ganska simpelt, man tvättar bort stärkelsen ur en deg och lämnar glutenet kvar. Att faktiskt göra det är ganska svårt, tidskrävande och kräver att man misslyckas några gånger innan man får in snittsen.

Så här kan marinerad seitan se ut.
För ett år sedan var det inte lätt att hitta bra recept, men nu finns det hur mycket som helst.
Här är mitt:
1. Blanda mjöl och vatten enligt proportionerna 1,5:1 till en jämn deg och låt den vila i några timmar för att glutenet ska få vila till sig och bli starkt.
2. Om degen, efter att ha fått vila, har flutit ut lite, ta en slickepott, gräv ner den längs degbunkens kanter och dra upp degen så det blir mer som en boll.
Häll kallt vatten i degbunken och låt stå i 2-3 timmar.
3. Nu börjar förvandlingen! Häll bort vattnet ur degbunken och häll i nytt kallt vatten. Knåda degen i vattnet tills det blir vitt som mjölk av stärkelsen. Häll då bort vattnet och upprepa processen tills det återstår en klump som inte ser så aptitlig ut (lite grågrön som snor) men är ganska rolig att hålla i. Kom ihåg att det ska vara kallt vatten som du knådar den i. Helst ska det vara lite obekvämt kallt.
4. Låt glutenklumpen vila i 10-15 minuter och stoppa sedan ned den i sjudande vatten med soja, vitlök, ingefära eller vad det nu kan vara du vill smaksätta den med. När den flyter upp till ytan är den färdig att marineras. Se till att du inte kokar på för hög värme, då blir degklumparna bubbliga och det är ju vad man vill när man bakar bröd men nu gör vi kött!
5. Låt de svalna och lägg dem sedan i en marinad. Kan vara bra att låta den ligga i två - tre dygn. I marinaden på bilden har jag ca 1 dl olivolja, någon msk balsamicovinäger, salt, peppar och en himla massa torkad persilja.

De första gångerna jag gjorde sei-tan tyckte jag att det blev helt ok medan Lisa inte gillade det särskilt och jag kan hålla med om att det var som en, inte alltför angenäm, bitter eftersmak. Sist jag gjorde det hann jag åka ifrån den och den stod i kanske 3 dagar i marinad innan den konsumerades. Lisa tyckte det var riktigt gott men jag hann ju som sagt inte smaka själv. Mitt alster på bilden har jag inte ätit upp än. Återkommer om hur det blev senare.

Baguettens visdom del 3 - hantverk och youtube

Att forma en baguette är inte bara att ta en bit deg och rulla ut. För att få en lång, cylinderformad baguette krävs att man viker ihop det ämne som ska formas, låter det vila och formar den, vilket innebär en del pill för att få den rätta glutenstrukturen som krävs. I "the Bread Bible" står det ganska bra beskrivet hur man gör, men det bästa är nog att kolla in youtube. Det här klippet är helt perfekt: http://www.youtube.com/watch?v=Idx4QJwcPHA.

När man låter degen vila är det viktigt att den ligger dragfritt så att det inte bildas en skorpa på degen. Jag löste det på det på det här viset.








Mer än så blir det inte om baguetter idag. Känns överflödigt med tanke på den information som redan finns.

Baguettens visdom del 2 - gör inte bort dig!

All text med kursivstil är små sidospår för den som är lite intresserad av varför man ska göra som man gör. Ta det inte för fakta bara, för jag är själv inte säker på jag har förstått allting rätt.

Nu utgår jag från Jan Hedhs recept där man bara använder en polack och inte en skräpdeg eller levain. Polacken har fått jäsa i kanske 8 timmar och precis börjat kollapsa. Då är det dags att göra den så kallade bortgörningen som man kallar det som innehåller alla ingredienser i receptet. Polacken blandas med vetemjöl, vatten och lite jäst och så kör man hela kalaset i sin assistent i ca 7 minuter eller tills allt har blandat sig. Sen låter man degen vila i 20 minuter innan man har i saltet och fortsätter knåda i 3 minuter till.

Att låta degen vila sådär kallas autolys och användes tydligen av franska bagare för längesen när de inte fanns några köksassistenter från electrolux. När degen får vila blir den mera lättknådad vilket underlättar om man vill göra degen för hand. Jag vet inte om det har någon effekt för kvaliteten på brödet men det har det alldeles säkert.
En annan grej jag läste på den bloggen som gör min helt onödig, Pain de Martin, var att ekologiskt mjöl mår bra av att vila lite ibland medan man knådar p.g.a. att det inte är tillsatt några mjölbehandlingsmedel så som askorbinsyra m.m.

Degen är knådad, har förhoppningsvis formats till en jämn massa som släpper från degbunkens kanter och ska nu jäsa. Jag brukar lägga den i en plastburk som jag penslat med lite matolja och det är nog så de flesta gör. Under första timmen på jästiden stjälper jag upp degen på bakbordet bankar ut lite luft och sträcker ut degen för att på så sätt få längre och starkare glutentrådar.


Dessa trådar bildar ett nätverk som är en förutsättning för gashållningen i brödet. Gasen som man vill ha i brödet är koldioxid som bildas när jästbakterierna bryter ner sockerarterna i mjölet och det är det som händer när brödet "jäser". Under jäsningsprocessen bildas även andra biprodukter som alkohol och mjölk- och ättikssyra som ger brödet arom.

Denna procedur upprepas tre gånger under första timmen och sedan får degen jäsa i en timme eller tills den har fått dubbel storlek från det att den vikts ihop sista gången.


Den här degen befinner sig i sluttampen på jäsningen.


Det var allt för den här gången. Nästa inlägg kommer mest vara länkar till olika youtube-klipp som beskriver hur man formar en baguette.